Det är så trevligt att sitta på ett café. Och inte bara för att caféet har många härliga saker, som bakverk och krämiga chokladdrycker, utan också för att det har några speciella egenskaper som gör caféet till en verklig fristad från världen.

Caféet är tyst. Ibland känns caféet som den enda plats som finns kvar på jorden där det är möjligt att finna tystnad. På caféet finns inget prat, ingen hög musik eller dunkande basgångar… Bara det mjuka brummandet av samtal. Ibland kan det förekomma ett skrammel från köket eller från koppar som ställs fram för att användas av gäster som har beställt fler drycker, men annars är caféet verkligen väldigt tyst. Det är en del av cafékulturen att man inte pratar för högt – cafétikett innebär att kundernas samtal alltid ska hållas på en nivå som är strax över en viskning.

Ett Café har oftast en atmosfär av avskildhet och intimitet. På kaféet vet man att man inte blir avbruten, vare sig det är genom att någon ropar ens namn eller kommer fram och pratar med en, eftersom alla på kaféet förstår den outtalade regeln: Du får titta på mig men inte tala till mig Det kan kännas som om det inte finns någon annan utanför vår egen grupp (även om vi bara är två) och vi är helt fria från intrång. Caféer ger oss en tillflykt .

På café kan samtalen ske utan att man oroar sig för att säga något fel eller göra någon upprörd. cafésamhället är ofta mer öppet än det normala samhället, så det är lättare att säga vad man tycker utan att behöva oroa sig för att förolämpa någon.

Det är så trevligt att sitta på ett café . Ett café som erbjuder rätt atmosfär och rätt regler för samtal – regler som gör att vi kan vara oss själva, säga vad vi tycker och känner, låta oss bli att vara i fred. Det finns många bra caféer, inte minst i Jönköping där jag bor!